Janine

... shit vad jag bloggar idag...
tror att det är för att ja har lite för mycket i mitt huvud just nu! när ska detta helvete ta slut? varför kan folk inte respektera att man inte har en toppen dag alla dagar? (eller som för mig inte ett toppen år) att man inte alltid kan gå runt med ett leende på läpparna.. jag har ingen lust me någonting just nu.. vill inte prata me någon vill inte träffa någon.. men ändå får man ett helvete för det oxå... jag är glad att jag har karin som kan prata vett med mig, hon får mig att tänka igenom vad det är JAG vill, vad JAG tänker och hur JAG vill leva mitt liv... varför ska jag dansa efter någon annans pipa när ingen dansar efter min? och varför skulle jag äns begära att någon ska dansa efter min pipa? det håller ju inte i längden.. eller? visst ja blir väl lycklig för stunden om någon gör som jag säger för att jag vill att den ska göra det... men hur kul blir det i längden? för hur kul är det att vara me någon som inte har en egen vilja? hmm jag har alltid haft svårt att säga nej.. för att jag har varit rädd för att såra någon, har väl alltid varit konfilkt rädd oxå.. tror att det är från barndomen.. och jag vet att var det en konflikt som var den inte alltid så lugn... men efter att ja går o pratar me karin så har ja börjat lära mig att JAG är JAG.. ingen annan kan ändra på mig! ingen SKA ändra mig! ja tänker inte slicka någons röv för att den ska tycka om mig... jag skiter i om den tycker att ja inte duger om jag inte gör det! för att tycker den inte om mig och mitt sett har den absolut ingenting att göra med mig.. varför ens lägga ner energi på att försöka ändra någon.. alla är olika individer! alla har sina olika tanke sett... och alla fungerar olika... thats life.. ledsen o säga det men så är det! men visst kan ja hålla me om att folk kan förändras för stunden.. för livet har sin gång... man kärar ner sig, men blir ledsen och man blir arg eller sårad eller det kan vara precis vad som helst och det förändrar en människa för stunden.. jag kan erkänna att jag har förändrats mycket dom senaste månaderna vilken är positivt för vissa o negativt för andra.. för mig är det lite mittemellan eftersom ja fortfarande inte har kommit ur stadiet att ja måste tillfredsställa alla.. och att alla ska må bra! men ja kommer snart därifrån.. me karins hjälp och lite hjärn skrynkling! för nu jävlar ska jag lära mig att älska mig själv.. ska lära mig att sätta mig först o ingen annanfår gå  förre.. jag jag är den viktigaste personen i mitt liv...jag är den ända som alltid kommer finnas för mig, jag är den ända som kommer följa mig in i döden.. och jag är den ända personen jag kan lita på! jag känner just nu när man måste vakna till och se hur orättvist livet faktiskt är.. och att man måste ta vara på det som får än att må bra... men då kommer frågan vad får mig att må bra i långa loppet? visst vet jag hur mycket som helst som gör mig lycklig för stunden som tillex : pengar, schysst grejer till lägenheten, en ny lägenhet, en bil hade vart kul o ha oxå.. men sen känner jag att ärligt talat vad ska du med den skiten till om du inte får vara med dom som gör dej glad? ja hade kunnat sitta i en jävla husvang på nån jävla åker så länge ja får vara me någon som gör mig lycklig.. så det kommer väl sluta med att ja o diva sitter i en husvagn nånstans o bara tycker om varandra.. haha nä så långt ska det kanske inte gå... kommit fram till att kärlek och respekt är nästan det ända men behöver egentligen.. men varför ska det vara så svårt? varför har människor så svårt att vara respekter andras val och värderingar? varför måste man trycka ner andra? är det för att man mår dåligt själv? eller vad är grejen egentligen? och nånting annat jag har skit svårt att fatta det är det där me att om man bryr sig om någon varför kan man inte då bara finnas för personen o inte kasta skit på den om man tycker att den har gjort något fel? ääh ja vet inte nånting längre.. tycker att det är en skev värld vi lever i! ja vet bara att jag måste ta några stora kliv ut ur min "bubbla" för den kan inte skydda mig längre... bubblan spricker mer o mer och jag måste bestämma mig för hur jag ska få saker o ting att funka som jag vill att dom ska funka... tror att det kommer krävas mycket uppoffringar.. sortera ut dom som inte gör mig glad, och dom som egentligen bara bråkar med mig... för varför ska jag ha folk i mitt liv som bara bråkar me mig o inte vill mig väl... vet inte om det bara är jag eller om andra oxå är såna att man gärna försöker lösa ett problem som egentligen är döfött, som man inerst inne vet att det här kommer aldrig gå att lösa... varför ens försöka? är det inte bättre då att lägga ner från börjar för att slippa allt som faktiskt medföljer när man försöker lösa saker som inte går att lösa.. sen vad är grejen med att se allt svart på vitt? varför inte försöka se problemet i ett problem istället.. shit vad jag svamlar nu.. vet inte ens vart ja vill komma me det här.. ville väl bara få ur mig lite skit egentligen!