Till dom som förkännar det...
Till han som stal min uppmärksamhet, min tid, men framför allt min trygghet: Du ingav hopp om något nytt och något annorlunda. Du fick mig att tycka om dig trots att jag visste bättre. Men du bekräftade alla fördomar, folk är som de är. Du stal inte bara min tid utan du STAL från mig! Vad hände med moralen, med hedern och lojaliteten?
Till hon som tog all min energi: Visst hade vi roligt, men du gav mig huvudvärk. Jag gav dig goda råd och stöd, jag stod på din sida. Men din osäkerhet och dina lögner som du drog in mig i blev för mycket att handskas med och jag bröt kontakten med dig. Du baktalar mig och hittar på historier om mig. Du pratar om mig till folk jag inte känner och sprider lögner.
Till han som tog mitt hjärta: Du fick något vackert och exklusivt. Du fick något rent och oanvänt. Men du fläckade ned och krossade den dyrbaraste gåva jag hade att erbjuda. Du uppskattade inte det du hade förränn det var försent.
Till hon som krossade min tillit: Vi växte upp tillsammans. Du insisterade på att ge mig råd om mitt dåliga förhållande. Du uppmuntrade mig att lämna min pojkvän då jag förtjänade någon bättre. Och du var först på plats att ligga med honom när vi hade gjort slut.
Till han som fick min sommar: Du fick härliga stunder fyllda med skratt, vi hade roligt tillsammans och jag respekterade dig. Du ville ha så mycket mer än vad jag hade att erbjuda och då blev du arg och spred massor av lögner. Du smutsade ned mitt rykte och skapade intriger. Du undvek att träffa mig, kallade mig hora bakom min rygg och försökte förstöra mina relationer.
Till han som invaderade min hjärna: Du bröt ned min skyddsmur och sa att du tyckte om mig. Du hade mig runt ditt lillfinger och jag ställde upp för dig dag som natt, i vått och torrt. Du utnyttjade min vänlighet och det faktum att jag hade känslor för dig. Du lät mig vänta på något som aldrig skulle ske.
Alla får vad de förtjänar i slutändan och ni förtjänade tydligen inte att ha mig i era liv. Tack och lov för det. Ni kom, ni tog och ni gick.. Men det är lugnt. Jag bjuder!"
ska villigt erkänna att ja har stullit den här men den passa verkligen in på mig!
Till hon som tog all min energi: Visst hade vi roligt, men du gav mig huvudvärk. Jag gav dig goda råd och stöd, jag stod på din sida. Men din osäkerhet och dina lögner som du drog in mig i blev för mycket att handskas med och jag bröt kontakten med dig. Du baktalar mig och hittar på historier om mig. Du pratar om mig till folk jag inte känner och sprider lögner.
Till han som tog mitt hjärta: Du fick något vackert och exklusivt. Du fick något rent och oanvänt. Men du fläckade ned och krossade den dyrbaraste gåva jag hade att erbjuda. Du uppskattade inte det du hade förränn det var försent.
Till hon som krossade min tillit: Vi växte upp tillsammans. Du insisterade på att ge mig råd om mitt dåliga förhållande. Du uppmuntrade mig att lämna min pojkvän då jag förtjänade någon bättre. Och du var först på plats att ligga med honom när vi hade gjort slut.
Till han som fick min sommar: Du fick härliga stunder fyllda med skratt, vi hade roligt tillsammans och jag respekterade dig. Du ville ha så mycket mer än vad jag hade att erbjuda och då blev du arg och spred massor av lögner. Du smutsade ned mitt rykte och skapade intriger. Du undvek att träffa mig, kallade mig hora bakom min rygg och försökte förstöra mina relationer.
Till han som invaderade min hjärna: Du bröt ned min skyddsmur och sa att du tyckte om mig. Du hade mig runt ditt lillfinger och jag ställde upp för dig dag som natt, i vått och torrt. Du utnyttjade min vänlighet och det faktum att jag hade känslor för dig. Du lät mig vänta på något som aldrig skulle ske.
Alla får vad de förtjänar i slutändan och ni förtjänade tydligen inte att ha mig i era liv. Tack och lov för det. Ni kom, ni tog och ni gick.. Men det är lugnt. Jag bjuder!"
ska villigt erkänna att ja har stullit den här men den passa verkligen in på mig!
-Janine-
Kommentarer
Trackback
