Amicus verus est rara avis...

Har kommit fram till att ja har väldigt få riktigt bra vänner. Alltså en sån vän som man kan lita på till hundra procent som är min sten när det stormar som hoppar om jag hoppar. Visst har jag många vänner. Men kan jag egentligen lita på? Vem kan jag egentligen kalla min riktiga vän.. är så trött på att få kniven i ryggen av dom som vill kalla mig för vän, av dom som påstår var vännen som är stenen eller skulle hoppa om jag hoppade men för folk är det bara tomma ord, inte fan skulle dom hoppa om jag hoppade när dom inte ens kan finnas när man behöver dom! Som sagt jag vet vem eller vilka jag kan ringa när det krisar o jag verkligen behöver någon... samtidigt som jag hoppas att dom vet att jag alltid kommer finnas för dom. Ni få vet vilka ni är och ta åt er när jag säger tack för att ni finns när ja får mina ryk o tack för att ni aldrig sviker att ni alltid finns i mitt liv älskar er verkligen.

Sitter fortfarande hemma hos mamma ska äta lite för att sen åka hem o packa lite. I kväll börjar alvaret haha. Ska sova me barnen inatt. Hoppas verkligen att Mira inte e sjuk i morgon så att jag kan åka o jobba, känns lite dumt att inte kunna komma första dan på nya jobbet. Man måste i alla fall försöka göra bra ifrån sig o de e inte så lätt om jag måste stanna hemma me sjukt barn. Men om hon lyckas bli frisk så ska de i alla fall bli jätte roligt att jobba få komma igång me alvaret. Nu e maten klar, köttfärssås me spagetti ska bli gott.

-Janine-



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0